En av de senaste framstegen inom bröstcancerbehandling är immunoterapi. Immunoterapi innebär att man använder kroppens eget immunsystem för att bekämpa cancer. Detta görs genom att stimulera immunsystemet så att det känner igen och angriper cancerceller. Det finns flera olika typer av immunoterapi, men den mest lovande för bröstcancer är så kallade checkpoint-hämmare. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera vissa proteiner som hindrar immunsystemet från att angripa cancerceller.
Det har gjorts flera kliniska studier med checkpoint-hämmare för bröstcancer, och resultaten har varit lovande. I en studie som publicerades i New England Journal of Medicine 2018 visade det sig att immunoterapi i kombination med kemoterapi kunde förbättra överlevnaden för vissa patienter med metastaserad trippelnegativ bröstcancer. Detta är en aggressiv form av bröstcancer som ofta är svår att behandla. Ytterligare studier behövs dock för att fastställa immunoterapins fulla potential för bröstcancerbehandling.
För kvinnor med ärftlig bröstcancer som orsakas av mutationer i BRCA1- eller BRCA2-generna finns det nu en ny typ av behandling kallad PARP-hämmare. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera ett enzym som kallas PARP, som hjälper till att reparera skador på DNA. Genom att blockera PARP blir det svårare för cancerceller med BRCA-mutationer att reparera sitt DNA, vilket leder till att de dör.
Två PARP-hämmare, olaparib och talazoparib, har visat sig vara effektiva för att behandla ärftlig bröstcancer i kliniska studier. I en studie som publicerades i JAMA Oncology 2019 visade det sig att olaparib kunde fördröja sjukdomsprogression och förbättra livskvaliteten för kvinnor med mutationer i BRCA1- eller BRCA2-generna och metastaserad HER2-negativ bröstcancer. Liknande resultat har rapporterats för talazoparib. PARP-hämmare kan vara ett viktigt behandlingsalternativ för kvinnor med ärftlig bröstcancer som inte svarar på andra behandlingar.
En annan ny klass av läkemedel som har visat sig vara effektiva för behandling av bröstcancer är CDK4/6-hämmare. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera enzymerna CDK4 och CDK6, vilka är viktiga för celldelning. Genom att blockera dessa enzymer kan CDK4/6-hämmare bromsa tillväxten av cancerceller och fördröja sjukdomsprogression.
Det finns tre godkända CDK4/6-hämmare för behandling av bröstcancer: palbociclib, ribociclib och abemaciclib. Dessa läkemedel används i kombination med hormonterapi för att behandla kvinnor med hormonreceptorpositiv, HER2-negativ metastaserad bröstcancer. Kliniska studier har visat att CDK4/6-hämmare i kombination med hormonterapi kan förbättra överlevnaden jämfört med enbart hormonterapi. CDK4/6-hämmare kan vara ett viktigt behandlingsalternativ för kvinnor som inte svarar på traditionell hormonterapi.
En viktig utveckling inom bröstcancerbehandling är användningen av genomanalys för att skräddarsy behandling till den enskilda patienten. Genom att analysera tumörens genetiska profil kan läkare få en bättre förståelse för vilka behandlingar som är mest effektiva för en viss patient. Detta kan hjälpa till att undvika onödig behandling och minska biverkningar.
Ett exempel på detta är användningen av så kallade genpaneler, som analyserar uttrycket av specifika gener i tumören. Genom att mäta dessa gener kan man förutsäga hur tumören kommer att reagera på vissa behandlingar. Ett välkänt exempel på en genpanel är Oncotype DX, som används för att avgöra om kvinnor med tidig bröstcancer skulle dra nytta av kemoterapi eller inte. Genomanalys är fortfarande under utveckling, men det har redan lett till förbättrad behandling för många patienter.
Ett annat lovande behandlingsalternativ för bröstcancer är så kallade antikropp-läkemedelskonjugat (ADC). ADC är en kombination av en antikropp och en cytotoxisk substans. Antikroppen binder specifikt till en receptor på cancercellens yta. När antikroppen binder till sin receptor, tas läkemedelskonjugatet upp av cancercellen och släpper den cytotoxiska substansen, vilket leder till att cancercellen dör.
Fördelen med ADC jämfört med traditionell cytostatika är att den cytotoxiska substansen främst når cancercellerna, vilket minskar biverkningar för friska celler. Ett exempel på ett antikropp-läkemedelskonjugat som används för bröstcancer är trastuzumab-emtansin (T-DM1), som riktar sig mot HER2-positiva tumörer. Kliniska studier har visat att T-DM1 kan förbättra överlevnaden och minska biverkningarna jämfört med andra behandlingsalternativ för HER2-positiv bröstcancer. ADC är fortfarande under utveckling, men de har stor potential att förbättra behandlingen av bröstcancer i framtiden.
Skriv en kommentar